Upp

♥ Veterinären

Sitter här med blandade känslor just nu. Här hemma har jag en katt, en katt som är döpt till Fia. Idag har hon varit hos veterinären för att bli stereliserad. Då hon är traumatiserad sedan innan, gick vi båda upp tidigare för att kunna få in henne i buren. Ingen rolig historia. Jag va ganska nervös eftersom att jag inte vill förstöra denna katten mer än vad hon redan är...
 
Efter en del om och men i lägenheten fick vi in henne i buren. Men sättet vi gjorde det på känns inte alls bra. Mitt hjärta va uppe i högvarv efteråt för att det kändes så himla obekvämt. Det känns inte alls bra att vi måste lägga en filt över denna fina katten, för att kunna få in henne i en bur. Det känns inte alls bra att hon ens ska behöva vara så otroligt rädd över huvudtaget. Att hon ibland ska behöva sitta i ett hörn och skaka för att hon innan har blivit så illa behandlad så att det sätter så djupa spår. Tyvärr, så va vi tvungna att gå tillväga såhär eftersom att vi måste sterilisera henne. För hennes eget bästa! (Om hon ändå kunde förstå, vi vill henne inget illa.)
 
Jag har ingen aning hur dom behandlat henne under dagen, alla veterinärer är olika. Men jag kan inte tänka mig annat än att dom gjort sitt allra bästa så som dom kan. Förutom steriliseringen så har hon fått sina öron rensade från skit och sina klor klippta. Så ja hoppas att hon känner sig lite tillfreds än vad hon ser ut att göra just nu och under hela tiden hon bott hos oss.
 
När jag kom hem idag va jag nervös för hur hon skulle vara och bete sig. Jag kan bara innerst inne hoppas på att detta hjälper henne. Hjälper henne att bli lugnare. Hjälper henne att känna sig mer tillfreds. Att hormoner som varit i hennes kropp försvinner och låter henne vara och bli en trygg katt. Men jag har mina tvivel! För när jag rörde henne förut skakade hon så mycket, blev gråtfärdig. Detta beror säkert på att hon har ont och att det känns konstigt att ha en "knäpp" tratt på sig. Det beror säkert också på att hela denna dagen har det varit mycket att ta in och hos veterinären har hon aldrig varit. Många faktorer spelar in! Men jag kan inte slå undan känslan av att hon sitter där och skakar av rädsla. Av rädsla att bli slagen eller vad som helst. Tycker det känns så sjukt tråkigt att en så fin katt ska behöva sitta och skaka av rädsla och av otrygghet. Att hon måste springa undan och ge stora,rädda ögon så fort man gör en lite för hastig rörelse i hennes närhet! Att hon alltid ska vara på helspänn. 
 
Jag önskar så mycket att hon någon gång kan få känna sig trygg och lugn. Att hon någon gång slutar skaka när man är nära, att pulsen någon gång slutar stiga. Jag önskar att människor Innan kan tänka till när dom tar in en katt i hemmet för att senare slänga ut den till sitt öde. Att dom kan tänka till Innan dom slår eller sparkar en katt. Djur överhuvudtaget! Är du snäll mot djuren så ger dom allt tillbaka. Det är tråkigt att se vad människor kan göra mot djur eller mot varandra överhuvudtaget! 
 
Va rädd om det omkring dig, 
va rädd om varandra! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentarer

Kom ihåg mig?



Trackback






Trackback