Upp

♥ Göteborgsvarvet

18 Maj 2014   Min vardag   2 Kommentarer
Den 17 maj har jag varit lite små nervös inför sen den dagen jag anmälde mig. Inom mig har jag kännt hela tiden att jag haft ett mål, ett mål som för mig känts lite omöjligt. För inför mig själv har jag faktiskt inte trott att jag skulle klarat det. Inte ens den gången jag testade att springa två mil första gången ville jag tro att jag skulle klara det just den 17 maj.
 
Men så va det dags att springa Göteborgsvarvet. På morgonen gjorde jag iordning havregrynsgröt, drack massa vatten, försökte hålla en lugn känsla i kroppen, ladda. Satt och kollade lite på varvets sändningar innan det va dags att dra sig in mot slottskogen och dags att ladda på riktigt. Dags för start, dags att ge järnet, dags att springa det där loppet man sett fram emot ett tag. Stämningen, alla som springer, jag går in med en glad känsla i kroppen. Det känns så bra! Vi går tillsammans fram till start, tre tjejer står där framme och kör uppvärmning. Minutrarna rör sig mot start, snart är det dags på riktigt.
 
Startskottet går, folk börjar röra sig snabbare, första klivet över startlinjen. Och där va man igång på riktigt, nu gäller det. Nån började gå efter 2 km, en annan ser man springer på, längs vägen är det folk som hejjar på. Springer förbi ett bostadsområde, en snäll person står med vattenslang och svalkar alla löpare som springer förbi. Nån sjunger en ramsa "ni som springer är ni klara - jajamensan fattas bara..". Fattas bara att kött resten av vägen! En seg backe, eriksberg, vi springer igenom en banan område. Några ser nån dom känner igen och hejjar järnet "Kom igen nu, du klarar det, kämpa!". Vattenstationen kommer, dags att fylla på. Det känns varmt, skönt med lite skugga, skönt att svalka sig under vattnet som finns här och var.
 
Kommer till den jobbigast delen. Förbi Nordstan och mot den otroligt långa Avenyn. Känns otroligt varmt, känns ganska tungt, hur tusan ska jag orka? Tar ur lurarna, hör massa skor mot marken, folk tittar. Gud, det känns tugnt. Bara att fortsätta, kom igen nu! Känns som allting går otroligt långsat. Försöker hitta lite utrymme så man får lite space bland alla löpare, undra vad dom tänker på !?!? Tar det aldrig slut nån gång. Börjar skymta Poseidon, konserthusen, Götaplatsen. Hela vägen har jag letat efter nån man känner igen. Nånstans, där, mitt bland alla folk ser jag tre välkända ansikten. Dom ser mig också, "Kom igen nu Linda, kom igen! Det är inte långt kvar nu." Min moster pekar på klockan, kom igen nu Linda, bara 4 km kvar nu. Kom igen nu det sista! Glädjetårar kommer fram, fan Linda, kom igen nu det sista.

Jag får ny energi, springer fram med handen, high five. Kom igen nu! Ny energi i kroppen, kom igen nu, inte stanna, fortsätt. Ca 2 km kvar, kom igen nu, jag ser en röd keps kika fram. Bredvid tre till som jag känner. Kameran är framme. Lycka, ny energi! Den sista bron kommer. En liten bro, känns satans tungt nu. Men det är inte långt kvar nu. Höger knä göra ont, men kom igen nu Linda för tusan. Det är inte långt kvar nu fortsätt framåt. Fan ta dig om Du stannar! Saktar ner farten, knät gör ont, inte stanna, måste fortsätta. Det är ju så nära nu. Så nära, men så himla långt bort. Jag närmar mig, lite saktare än innan, fortsätter framåt, fan! Minnen från Lilla Varvet kommer fram, det är otroligt nära nu, otroligt nära. Knät gör ont, men du ska fanemej ta dig i mål, fortsätt framåt. Blicken i marken, känns som att det går lite fortare då. Tittar upp, ser målet, vilken lättnad, vilken lättnad. Snart framme! Kollar tiden, tänker efter det är bra, fan kunde vart bättre, men det är ändå bra. Kom igen det sista nu!
 
Mållinjen, äntligen, så skönt, så skönt. I did it, i made it, finally. Jag klarade målet för detta året, eller gjorde jag verkligen det? Är det verkligen sant!? Gjorde jag? Går fram till vattenbehållarna, kastar i ansiktet. Iskallt, gud vad skönt. Jag gjorde det faktiskt, tillsammans med många andra den 17 maj 2014. Jag själv klarade att ta mig igenom Göteborgsvarvet under två timmar. Men inte utan er som trott på mig hela tiden och som peppat mig på vägen, utan er hade jag inte varit någonting.  Ni är fantastiska <3  
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentarer

Världens bästa <3

Så otroligt stolt över dig, min stjärna, förebild och syster. Du e grym<3

Svar: Tack underbara <3 Så fin är du!
Linda


Bloggadress: http://paulinalorentzon.blogg.se
Postat: 2014-05-21 | 20:07:44

Du är fantastisk ! Jag är på Midnattsloppet ;-) ♥

Svar: Going!<3 Ja, men anmäl dig, jag och Joakim ska springa det :D <3
Linda


Bloggadress: http://katrinbs.devote.se
Postat: 2014-05-24 | 18:56:53


Kom ihåg mig?



Trackback






Trackback